Jag är en kille på 19 år som, så länge jag kan minnas, har haft problem med min hy. Jag kan inte ens minnas när mina problem började och sist jag tittade mig i spegeln och inte såg ett rödprickigt ansikte.. Den där perfekta hyn som man ser på människor ute på stan, kan jag inte ens föreställa mig att jag själv skulle kunna ha.

 

Jag har testat hela Apotekets sortiment för oren hy och lite därtill utan några som helst resultat, det enda som hänt är att min hy nu för tiden alltid är torr men samtidigt otroligt fet. Jag bestämde mig för ca 3 år sen att jag skulle gå till vårdcentralen och försöka få hjälp med mina problem, och fick då tetralysal utskrivet. Denna antibiotika har jag ätit till och från i 3 år nu (helt galet, jag vet) och jag tyckte att det hjälpte ytterst lite i början men sen har det snarare känts som att det har hindrat några nya finnar från att komma men inte gjort något bättre direkt. Att jag faktiskt har ätit tetralysal i 3 år känns ju inte direkt hälsosamt, men det har jag inte ens orkat tänkt på. Men jag har varit till en läkare under den tiden och frågat om det inte var dåligt att äta tetralysal så himla länge, men han påstod att det inte spelade någon roll så jag fortsatte väl..

 

För ca 2 månader sen gick jag återigen till vårdcentralen för att få veta vad jag ska göra eftersom tetralysal inte fungerar och jag ätit det så otroligt länge.. Då fick jag ÄNTLIGEN en remiss till hudmottagningen och redan en vecka efter fick jag en tid bara någon vecka senare. Där sade de på en gång att jag skulle få Roaccutan eftersom inget annat har fungerat, men var tyvärr tvungen att vänta då det var problem med högkostnadsskyddet just då. Fick senare en telefontid ca 2 månader senare och idag ringde läkaren och nu har jag fått ett recept utskrivet så nu är det bara att börja. Känner både JIPPIE och BUHU ungefär..

 

Jag har under dessa två månader läst så himla mycket om Roaccutan överallt att jag känner att jag knappt vågar stoppa i mig de där tabletterna.. Men jag har hittat väldigt bra bloggar som har lugnat mig otroligt mycket istället för dessa hysteriska Flashback-trådar där jag skrämmer livet ur mig själv. Jag berättade även detta, om rädslan för medicinen, för hudläkaren och hon tyckte absolut inte att jag skulle vara rädd för detta då det är ett otroligt effektivt läkemedel som hjälper de allra flesta, enligt henne.

 

Så nu antar jag att jag ska börja med denna behandling, känner mig rädd samtidigt som jag är otroligt glad över att detta förmodligen kommer att hjälpa mig, äntligen.. Mest rädd egentligen, men vad ska jag göra annars? Inget annat fungerar ju..

 

Sörjer mest av allt för mitt älskade vin, hur ska jag klara mig utan dig i 6 månader?

 

Jaja, vi hörs igen när jag vågar ta mina första tabletter (vilket kommer bli inom några dagar).